publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1) OMSORLAD, p. adj. (i poesi) varomkring det sorlar o. d. Stagnelius (SVS) 4: 115 (c. 1818). Sorrento, Sorrento, du ljufva, / .. Mig fängsla din tärna, din drufva, / Men mest din omsorlade strand. Snoilsky 1: 52 (1869). —
(I 1) OMSPANNA, v. (om- 1722—1785. vm- 1541) [efter t. umspannen] (†) gripa om (ngt) med utspända fingrar, omfatta. Mijn höghra hand haffuer vmspannat himmelen. Jes. 48: 13 (Bib. 1541). Möller 2: 1158 (1785). —
OMSPELA, -ning.
1) (i sht i vitter stil, numera föga br.) till I 1: röra sig runt om (ngt). TT 1894, K. s. 27. En ljusgrå gestalt, omspelad af skuggor från rosenrankor och drifvande rökskyar. Wigström HerrBondg. 15 (1899).
2) till III 7: på nytt spela (ngt).
b) spelt., idrott. med avs. på (oavgjort) spelparti, (oavgjord) fotbollsmatch o. d. (Fr.) Refait, .. (sv.) omspelning. Holmberg 2: 604 (1795). —
(I 1, III 1) OMSPINNA, -ing. spinna ett nät l. hölje omkring (ngt); (tätt) linda l. vira tråd o. d. runt om (ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. med; stundom med obj. angivande det som spinnes osv. omkring ngt; äv. med saksubj.: befinna sig liksom ett nät o. d. runt om (ngt); ss. vbalsbst. -ing äv. i konkret anv. VetAH 1820, s. 128 (: omspinning; konkret). Krinoliner, förfärdigade af fjädrar, med tråd eller garn omspunna eller omväfda. SFS 1906, nr 38, s. 23. 2NF 18: 1465 (1913; med saksubj.). Omspunnen tråd, (dvs.) ledningstråd som isolerats genom ett omspunnet isolerande lager av bomulls- eller silketråd. Erix (1923). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl. Geijer I. 1: 72 (1818). I min barnsliga inbillning omspann jag denna tysta kvinna med en sagogloria. Krusenstjerna TonyVäx. 8 (1922). jfr legend-, myt-omspunnen. —
(I 1) OMSPOLA, v.1, -ning. om vätska, luft, gas o. d.: röra sig (strömma, rinna) runt om (ngt) under nära beröring med (o. påvärkan av) dess ytor; jfr kring-skölja. Spongberg Soph. 95 (1866). Eldstaden är i regel belägen under (vattenrörs-)pannan, och förbränningsgaserna omspola .. vattentuberna. 2NF 33: 1066 (1922). För att (ångmaskins-)cylindern ej skulle kylas, fick den ej stå fritt omspolad av väder och vind. Dædalus 1936, s. 107. —
(III 7) OMSPOLA, v.2, -ning. (för förbättring) spola (garn o. d.) på nytt. PH 5: 3507 (1753). Form 1934, s. 130. —
OMSPRINGA, v., -ning. (om- 1614 osv. vm- 1635)
1) (†) till III 2 b.
a) mera eg.: springa omkring. Holmström Vitt. 211 (c. 1700). särsk. i uttr. omspringa med osanning, springa omkring med osanning. Alopæus BorgåGymn. 256 (i handl. fr. 1656).
b) bildl.: förfara (så l. så med ngn l. ngt). Then ena slemma Tyrannen haffuer så medh then andra omsprungit, at (osv.). Petreius Beskr. 2: 31 (1614). MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 228.
2) till III 8: springa förbi (ngn); äv. mer l. mindre bildl. Schultze Ordb. 4823 (c. 1755). Bli omsprungen. Östergren (1933). —
OMSPÄNNA, -ing.
1) till I 1, III 1: spänna l. fastgöra l. utspänna ett bälte, ett rep, en lina o. d. omkring (ngn l. ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. med; äv. med obj. betecknande det som spännes osv. omkring ngn l. ngt. BtVLand 6: 7 (1674). Den bekanta fascis, en med rem omspänd knippa af spön, hvari en yxa är instucken. Rydberg KultFörel. 1: 27 (1884). Omspänna ett bälte kring lifvet. Sundén (1887). Ett område, som utstakats med flaggor och omspänts med linor. Grebst Året 171 (1913). särsk. (numera föga br.) i uttr. omspänna ngn ngt, spänna ngt omkring ngn. (Mjölknings-)apparaten .. infästes .. i en sele, som omspändes kon. SD(L) 1896, nr 63, s. 4.
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1: omfatta, omsluta o. d.
a) om person (l. ngt som uppfattas i analogi med en person).
α) (†) i uttr. omspänna ngt med ngt, gripa l. fatta (hårt) omkring ngt med ngt; äv.: få ngt att sluta sig omkring ngt. (Spjutets) skaft war så tiockt, at man thet med handen knapt omspänna kunde. Peringskiöld Hkr. 1: 778 (1697). Atterbom LÖ 1: 310 (1824).
β) i fråga om förhållandet att ngn har ngt till sitt värksamhetsfält o. dyl. l. har (l. bringar) ngt inom detta l. inom ramen för sina intressen l. för vad han uppfattar l. andligen behärskar o. d. (Gud, som) alla himlars widd och hela jordens krets / Omspänner, war tå medh ett litet rum tilfredz. Spegel ÅPar. 5 (1711). (Man vet att för tusentals år sedan) människor lefvat, hvilkas tankar sökte omspänna hela det andliga och det synliga universum. Rydberg KultFörel. 4: 315 (1887). SvFolket 5: 105 (1939).
γ) i uttr. omspänna ett område o. d. med ngt, komma ett område osv. att (i hela sin utsträckning) behärskas l. beröras av l. vara försett med ngt. Huru kommer det sig, att .. de atlantiska nationerna äro de enda, som omspänna jordklotet med jernbanor? TT 1885, s. 66. VFl. 1936, s. 40.
b) om sak.
α) (mera tillf.) vara (ut)spänd omkring (ngt); befinna sig omkring (ngt); bilda en ram omkring (ngt); löpa l. böja sig omkring (ngt). TT 1872, s. 265. I norr omspände hvalfvet ett litet långsmalt gotiskt fönster med tryckt båge. Rydbeck Kalkmåln. 87 (1904). Hellström RedKav. 256 (1933).
β) i sig inbegripa l. innesluta (ngt), sträcka sig till l. gälla (ngt), omfatta (se d. o. I 4). Religion och sedlighet äro visserligen, då de förefinnas i sin sanna gestalt, sådana att de omspänna hela människolifvet. SvTidskr. 1895, s. 11. Vilken knapp tidrymd omspänner inte det sent grundade spanska rikets stormaktsvälde! Heidenstam Dag. 132 (1909). (Luleå stift) omspänner den väldiga ytvidden av 164,455 kvkm. Brilioth SvKyrkKunsk. 17 (1933).
3) (numera bl. mera tillf.) till III 4 b, 6, 7: spänna för (en häst) på annan sida om vagnsstång än förut; låta (förspända hästar) byta plats; äv.: spänna på (en häst) på annat sätt än förut (så att seltyget sitter bättre); förr äv.: (vid resa) utbyta de hästar som varit förspända mot nya, utvilade djur. Så snart det var omspändt, fortsatte vi resan. Tersmeden Mem. 4: 200 (1764). (Vi) åto .. vår middag i vagnarna, under det hästarna omspändes. Därs. 5: 13 (1769). Hästar som vant sig vid att skjuta ifrån vagnsstången och ifrån hvarandra, kureras säkrast genom täta omspänningar från en sida till den andra. Wrangel HbHästv. 545 (1885).
4) till III 7: spänna l. fastspänna (ngt) på nytt l. på annat sätt. Dalin (1853). Skridskorna måste omspännas. Sundén (1887). Tapeterna måste omspännas. Cannelin (1921). —
(III 7) OMSTAKA, -ning. med avs. på väg- (sträcka): utstaka på nytt (med annan sträckning). BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 53 (: omstakningar). —
(I 1) OMSTALLA. (†) belägra, kringränna o. d. Lindestolpe Pest. 32 (1711). (Fästningen) var så hårdt omstallad, at Commendanten snart var sinnad, at gifva up Fästningen. Roman Holbg 252 (1746). —
(III 7) OMSTAPLA, -ing. (upp)stapla (ved, virke o. d.) på nytt (på annat sätt). Murberg FörslSAOB (1791). Geete o. Grinndal 136 (1923). —
OMSTICKA, v. -ning.
1) kir. till I 1, III 1, ss. vbalsbst. -ning, om tillknytning av blodkärl gm tråd som medelst en nål stickes genom omgivande vävnad. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1889, s. 67. SoldatinstrSjukv. 1942, s. 124.
2) lant. till III 5: sticka i (en massa, jord, gödsel o. d.) o. blanda den på annat sätt än förut. Fischerström 4: 461 (c. 1795). 2NF 14: 707 (1910). —
OMSTIGA, -ning.
1) [efter t. umsteigen] till III 4 b: (vid viss station l. hållplats) byta tåg l. (spår)vagn (för att fortsätta med en annan linje); nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. SDS 1898, nr 291, s. 3. Konduktören frågar om omstigning till Tibidabo. Dahlin BrännBreddgr. 6 (1926).
2) (†) till III 8: förbigå. Dock kan iagh inte tiga, / Ok vthan Äre-roos ok heders ord omstiga / Then Salig' Herrens Dygd ok Swenska Redligheet. Lucidor (SVS) 377 (1674). —
(III 7) OMSTILISERA, -ing. (-stilisera 1880 osv. -stylisera 1685) ändra (ngts) stilisering. Rudbeck Bref 292 (1685). Östergren (1933). —
(III 4 a) OMSTJÄLPA, -ning. (om- 1555 osv. vm- 1590) [fsv. umstiälpa]
1) tr.: (kull)stjälpa (ngt); vända (ngt) upp o. ned; äv. mer l. mindre bildl. SthmTb. 23/2 1590. Jag vet, att brytningar af stormande passioner, / Med dån kring jordens rymd, rest folken — omstjelpt throner. Wallin Vitt. 1: 13 (1805). Starck Kemi 210 (1931).
2) intr.: stjälpa omkull; vända sig upp o. ned; numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. LPetri 1Post. P 5 a (1555). Adolf .. ställde den omstjelpta slädan på sina medar. Rydberg Frib. 43 (1857). HbSkogstekn. 436 (1922: omstjälpning). särsk. (numera knappast br.) obst. ss. vbalsbst. -ning, om abnormt, bakåtböjt läge av livmodern, retroflexion. VeckoskrLäk. 3: 282 (1782). Cederschiöld Ordl. 22 (c. 1847). —
(III 7) OMSTOCKA, -ning. (i fackspr.)
1) förse (gevär o. d.) med ny stock l. i samband därmed göra om (ett gevär o. d. till annat vapen). Carbin omståckas. GenMRulla 16/10 1683. Modernt armégevär, omstockat till jaktvapen. SvKulturb. 3—4: 147 (1930; text till bild).
2) omforma (hatt) på hattstock, uppstocka. Weste (1807). Dam Filthattar Omstockas i modärne modeller. UNT 1928, nr 10032, s. 8. —
OMSTOPPA, -ning.
1) till I 1, III 1; i fråga om stoppande av kläder o. d. tätt omkring ngn.
a) med avs. på kläder o. d. (Ordineras att) nedherläggia .. (den sjuke) vthi een reen Säng, och förwara honom wäl medh warme omstoppadhe Klädher. L. Paulinus Gothus Pest. 85 b (1623).
b) med avs. på person. Sitta väl omstoppad i släden. Murberg FörslSAOB (1791). Oterdahl En 192 (1927: omstoppningen).
2) till III 7: (för förbättring) stoppa (möbler, madrasser o. d.) på nytt. Omstoppad soffa, dyna. Murberg FörslSAOB (1791). SJ 3: 443 (1906: omstoppningar). — -STRIDA. [jfr fsv. umstriþa, bekämpa, besegra] 1) till I 15, i p. pf.: varom det strides l. stridits. Emanuelsson Plut. 3: 268 (1843). Vid den historiska tidens början var Skåne redan ett rikt och omstridt land. LfF 1900, s. 179. 2) till I 25: (allmänt) göra l. ha (ngn l. ngt) till föremål för diskussion l. meningsutbyte; nästan bl. i p. pf.: omdebatterad, omdiskuterad, omtvistad. Den mycket omstridda frågan är afgjord. Murberg FörslSAOB (1791). Med Röda Rummet blev Strindberg en känd, beundrad och omstridd författare. Alving SvLittH 3: 158 (1932). —
OMSTRYKA, -ning; -erska (†, i bet. 1, se nedan).
1) (†) till III 2 b: stryka omkring, driva omkring. En omstrykerska, benemdh Jngebor, huilken mycken förargelse gör. ÄARäfst 156 (1596). Under sitt omstrykande i landet har han begått flera stölder. Murberg FörslSAOB (1791).
2) till III 7: (för förbättring) på nytt (över)stryka (ngt) med färg l. kalk l. tjära o. d. VRP 1686, s. 285. RedNordM 1909, s. 30. —
(I 1) OMSTRÅLA. (i poesi l. vitter stil) stråla omkring (ngn l. ngt), omge (ngn l. ngt) med sina strålar, kringstråla (ngn l. ngt); ofta mer l. mindre bildl. Leopold 3: 149 (1798, 1816). Hon var en ganska förledande tärna, der hon nu stod omstrålad af qvällsolen. Snellman Gift. 2—3: 78 (1842). 3SAH 50: 23 (1940; bildl.). jfr ljus-omstrålad. —
(III 7) OMSTRÄNGA, -ning. förse (ett instrument, en racket o. d.) med nya strängar. Valerius 2: 205 (1836; i bild). Östergren (1933). —
(I 1) OMSTRÖMMA. strömma l. flyta omkring (ngn l. ngt); äv. (i sht i poesi l. vitter stil) oeg. o. bildl. (En blomma) Omströmmad af renare ether. Phosph. 1810, s. 143. LAHT 1900, s. 308. —
(I 45) OMSTUNDER032 l. 040, adv. [jfr fsv. um stund, under en stund, ä. d. om stunder, stundom, d. nu om stunder, nu för tiden] (i södra Sv., bygdemålsfärgat) stundom; då och då; äv. i uttr. nu omstunder, för närvarande, (stundom) nu för tiden. Spegel GW 193 (1685: nu omstunder). Ehuru fredsam jag .. nu omstunder är, måste dock ibland rycka ut med et polemiskt fragment. HH XXXII. 1: 113 (1779). (Koltrasten) höres på håll. .. Och omstunder tiger han, ty han måste hjälpa sin hona att draga till boet. Rosenius SvFågl. 1: 32 (1913). —
(III 7) OMSTUVA, v.1, -ning.
1) kok. tillreda en stuvning på rester av (en anrättning); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. (Sv.) Omstufning .. (fr.) Recuite. Weste (1807).
2) bildl.: göra om (ngt), så att det framträder i annan gestalt l. form (men väsentligen förblir detsamma); särsk. med avs. på (ställe i) litterär produkt o. d.; vanl. nedsättande; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Ahnfelt Rääf 260 (i handl. fr. 1812). (Donatus' grammatik) har för öfrigt tjogtals gånger omstufvats och uppfiffats för olika tiders behof. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 15 (1900). KyrkohÅ 1925, s. 11 (: omstuvning; konkretare). —
(III 5, 7) OMSTUVA, v.2, -ning. sjöt. stuva (last) på nytt (på annat sätt); ändra lägeförhållandet mellan (de olika delarna av en last). Hela lasten blef omstufvad. Murberg FörslSAOB (1791). Omstufning af lasten. 2UB 9: 578 (1906). —
(jfr I 7) OMSTYR04, adv. [ombildning av överstyr i anslutning till omkull] (i södra Sv.) i uttr. gå omstyr, gå omkull; gå under; äv. opers., i uttr. det går omstyr med ngt, ngt går omkull l. går under l. blir till intet, ngt går totalt förlorat (för ngn). Andersson MickelR 145 (1900). Han (byggde) en liten schopp för sina egna experiment i Falkenberg och en stor, sjudundrande villa. Och så gick det hela omstyr. Hellström Lekh. 454 (1927). Bengtsson Silv. 184 (1931). —
(III 10 b) OMSTYRA, -ning (knappast br., Östergren (1933; sällsynt)). ombestyra l. förrätta (ngt); numera knappast br. utom ngn gg i p. pf. 4to hafva Pastores här vid Toffteryd hållit sina Sochne stämmor uti Bonstorp, gudztiensten omstyrdt och förrättat. VDAkt. 1760, nr 264. Ja, det är omstyrt. Östergren (1933). —
b) i substantivisk anv.
β) (omståendes) oeg., = omständer, sbst.1 Någon främmande gesäll eller omståendes. Ambrosiani SvSkråämb. 121 (i handl. fr. 1662).
2) [jfr t. umstehend] (i kanslistil o. d.) till I 4, i p. pr.
a) i adjektivisk anv.; eg.: som står strax intill; som står på motsatta (särsk. efterföljande) sidan av ett blad; äv. om sida. Weste (1807). Omstående sida. Berndtson (1880). Veteskördens fördelning på de viktigare länderna framgår av omstående tabell. Leander TidnHand. 69 (1926).
b) (föga br.) ss. adv.: på omstående sida. Omstående meddelas tabellarisk öfversikt af folkökningen i landet. Cederschiöld Skriftspr. 101 (1897; anfört ss. skriftspr.).
Spoiler title
Spoiler content