publicerad: 1986
STALLA stal3a2, v.1 -ade; förr äv. STALLAS, v. dep. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se STALLARE, sbst.1).
Ordformer
(stal- 1709. stall- 1582 osv. -a 1523 osv. -as 1582)
Etymologi
[fsv. stalla i ssgn in-stalla, sätta (häst) i stall; jfr fd. stollæ (d. stalde), mlt. stallen, t. stallen, eng. stall; avledn. av STALL, sbst.2 (i bet. 6). — Jfr STALLA, v.2—3]
1) i sht lant. insätta (djur, i sht häst) i stall l. ladugård; särsk.: insätta (äv.: hålla) (boskapsdjur, i sht oxe) i stall osv. för utfodring l. gödning under vanligtvis en längre tid, ofta liktydigt med: stallfodra l. göda; i pass., om djur, äv.: hållas insatt i stall osv. för utfodring osv.; äv. abs. Schroderus Dict. 253 (c. 1635). PH 1: 474 (1723; med avs. på oxar). Boije Landth. 315 (1756; abs.). Pukhästen, som varit stallad hos öfversten, munderades i sitt långa schabrak med kronor i hörnen. Heidenstam Karol. 1: 77 (1897). På Saltzas gårdar hade man sedan gammalt lagt an på gödning af nötkreatur, som inköptes på hösten och sedermera stallades och göddes för att på vintern afyttras till slaktare i Stockholm. Rosman BjärkSäb. 3: 187 (1927). Sedan vi stallat hästarna och .. fått ett härbärge, styrde vi ut på köpvandring. Lindström Österhus 220 (1952). jfr IN-STALLA, OXE-STALLANDE, OX-STALLNING. särsk. (ålderdomligt) allmännare: (under i regel en kortare tid) ställa l. binda o. d. (häst i l. vid byggnad o. d. som icke är ett stall (se STALL, sbst.2 6)). (Bönderna) upplade sig emot herskapen både i Sverige och Danmark, och gingo så vidt, att de stallade sina hästar vid Roma port. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 54 (i handl. fr. 1626). Som ung karl var han med i Calmarfejden, då jutens ryttare stallade sina hästar i Madesjö kyrka. Moberg Rid 18 (1941).
2) ss. vbalsbst. -ning i vissa nu obrukliga, konkreta(re) anv.
b) om ställe där stallning äger l. ägt rum, stall(byggnad); särsk. i uttr. insätta oxar i stallning, sätta oxar på stall (se STALL, sbst.2 6), stalla oxar. (Jag) fick med stort beswär sampt dubbel betalning 10 st: (oxar) i stalning insättia på en Herre gård Bergeholm benämbd. ÅgerupArk. Brev 7/5 1709. (Sv.) Stallning .. (t.) die Stallung für Pferde oder Vieh. Lind 2: 857 (1749). Lindfors (1824).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (†) ss. dep., eg. om djur: finna sig i l. trivas med att stå i samma stall; anträffat bl. bildl., med pluralt subj.: vara ense, komma överens, samsas (med varandra). Girugheet oc Gudz ord, kunna icke vthi itt hierta brede widh huart annat stallas. PErici Musæus 1: 178 b (1582).
Särsk. förb. (till 1; i sht lant.): STALLA IN10 4. jfr installa. insätta (djur, i sht häst) i stall l. ladugård; särsk.: insätta (djur) i stall osv. för utfodring l. gödning (under en längre tid); äv. abs. Linc. (1640). Vi stallade in våra hästar och kor och gästade här öfver natten. Læstadius 2Journ. 100 (1833). GbgP 1947, nr 248, s. 7 (abs.). särsk. (numera bl. mera tillf.) i abs. anv., om hästspann (med tanke äv. på den l. de som kör), närmande sig bet.: få l. ges stallrum (ngnstädes). Cronquist Ekipage 114 (1952; om ä. förh.). —
STALLA UPP10 4. insätta (djur, i sht häst) i stall l. ladugård; i sht förr särsk.: insätta (djur) i stall osv. för utfodring l. gödning (under en längre period); äv. med prepositionsbestämning med huvudord betecknande stall. Kolmodin QvSp. 2: 422 (1750). (Foderkreatur) emottagas .. öfver hela vintern till 15 a 20 stycken, emot betalning .. Detta sades löna mera, än om man skulle sjelf stalla upp kreatur i 5 a 6 år och sälja dem. Barchæus LandthHall. 39 (1773). Han .. hade stallat upp sina hästar hos bonden Fjodor Terevitj. Widding 1812 342 (1970). Länsman Bolander stallade upp sin häst i prästgårdsstallet. Dens. Svan. 347 (1971). jfr uppstalla.
-RÄTT. (förr) rättighet att uppföda stalldjur (för export o. d.). Vid medeltidens slut genomdrevo de adliga godsägarna i Skåne och Hall. en inskränkning i de övriga ståndens stallningsrätt. SvUppslB 20: 518 (1934).
Avledn.: STALLARE, sbst.1, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content