SUBRETT subrät4, äv. SOUBRETT sωbrät4 l. med franskt uttal, om person f., om sak r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(soubrett (-rette) c. 1753—1953. subrett (-ubb-) 1801 osv.)
Etymologi
[liksom t. o. eng. soubrette av fr. soubrette, av prov. soubret(o), sirlig, till soubrá, vara längre bort, till lat. superare, överträffa, till super, över (se SUPER-)]
teat. o. mus. i (i sht fransk) opera l. operett l. (franskt) lustspel: förslagen o. slagfärdig flicksnärta (i sht kammarjungfru); äv. om roll ss. sådan (i opera l. operett vanl. sjungen av ljus ickedramatisk, rörlig sopran); i ssgn SUBRETT-TJÄNSTäv. allmännare: kammarjungfru. Dalin Vitt. 5: 317(c. 1753). Begåfvad med en hög och klingande koloratursopran .. var hon på sin tid en verkligt typisk subrett, särskildt i den franska opéra-comiquen. 2NF 9: 880 (1908). Molières kvicka subretter. Lagergren Minn. 2: 267 (1923). SohlmanMusiklex. 4: 1001(1952).
-ROLL. av subrett spelad roll (se roll, sbst.1 2); äv. om roll (se roll, sbst.1 3 a) påminnande om subretts. Spela subrettroler. Weste FörslSAOB(c. 1817). (Han) var så snabb och artig med .. hvarjehanda goda sakers erbjudande, att han liknade en högst förnäm hofmästare, hvarvid friherrinnan spelade en subrett-rol, så låg, att den icke ens eger ett namn på vårt modersmål. Almqvist DrJ 382(1834). Sturzen-Becker 1: 217 (1861). —
-SÅNGERSKA. sångerska som sjunger l. brukar sjunga subrettparti(er). Hellström Lekh. 106(1927). —
-TJÄNST. (numera bl. tillf.) tjänst l. befattning ss. kammarjungfru. Wrangel Paris 64(1909).
