publicerad: 1959
ROLL rol4, äv. rå4l l. med mer l. mindre fr. uttal (rol ((med) öp(pet) o) Weste), sbst.1, r. l. m.; best. -en ((†) -n Remmer Theat. 1: 7 (1814; i vers)); pl. -er32, stundom 40 (Weste synes ha avsett uttal med akut accent; akut l. grav Östergren) (2RARP 20: Bil. 56 (1760) osv.) ((†) -ar Wallenberg (SVS) 1: 125 (1769)).
Ordformer
(rol (-ô-) c. 1792—1921. role (-ô-) 1741—1883. roll 1788 osv. rolle 1765—1838. roller, pl. 1760 osv. rull 1749)
Etymologi
[jfr d. rolle (i sht i ä. d. äv. rulle), t. rolle; av fr. rôle, av mlat. rotulus, manuskriptrulle m. m. (se ROTEL)]
1) teat. om häfte (urspr. pappersrulle) vari en skådespelares repliker i ett visst teaterstycke l. en viss film o. d. äro nedskrivna, rollhäfte; ofta svårt att skilja från 2. Vi liksom spele en Comœdia i verlden. .. Den ena hafver en vidlöftig Sedel, den andra en kort Rolle. Weise 2: 187 (1771). Å nya rôler (antecknas), vid deras vtdelande, den tid som för inlärandet fordras. ReglKTheat. 1834, s. 8. Han (slet) några blad ur sin roll. Hellander Teat. 61 (1898). Det åligger den engagerade att väl vårda till henne eller honom utlämnade kostymer, roller, sångstämmor, musikmaterial eller rekvisita. TeatRegl. 1946, s. 3.
2) om de delar av ett skådespel l. en film o. d. (som stå i ett rollhäfte o.) som en skådespelare framför l. har att framföra; äv. om motsvarande delar av en opera l. operett l. balett o. d. som sjungas resp. dansas av en person, parti (se d. o. 2 b); äv. om den person l. figur o. d. som framställes l. är avsedd att framställas av en skådespelare (l. sångare l. dansör o. d.) på scenen l. i en film o. d. Dubblera en roll, se DUBBLERA 1 a ε α'. Kreera en roll. Lära sig, läsa in, kunna en roll. Dramat har fem roller. Hamlet är en svår roll. Lät oss repetera igenom Ehr Rôle och se til om I kan honom väl. Boding Molière Mick. 15 (1741). Konungens Syster .. spelte Ebba Brahes rôle. Gustaf III 2: 65 (1806). Direktionen bör .. tillse att .. roler, helst de betydligare, blifva af mer än En person inlärde. ReglKTheat. 1834, s. 7. En liten roll på tre repliker. Hellander Teat. 39 (1898). Instudering av roller. TeatRegl. 1946, s. 2. — jfr AKTRIS-, BARN-, BETJÄNT-, BI-, BRAVUR-, DEBUT-, DIVA-, DUBBEL-, FARS-, FAVORIT-, FILM-, FLICK-, GLANS-, GÄST-, HJÄLTE-, HUVUD-, INGENY-, KARAKTÄRS-, KOSTYM-, KVINNO-, LAPPRI-, PAGE-, PARAD-, TITEL-, ÄLSKAR-, ÖNSKE-ROLL m. fl. — särsk.
a) [jfr fr. premier rôle, huvudroll] i uttr. spela (den) första rollen, spela huvudrollen; särsk. (o. numera bl., tillf.) bildl. (jfr 3). Rosenstein 3: 253 (c. 1790; bildl.). Lindfors (1824). För Frankrike felades tillgångar att spela den första rollen (i Europas historia under slutet av 1700-talet). Ekelund NAllmH II. 2: 3 (1838). Magnell GlMinn. 17 (1928).
b) i uttr. falla ur rollen l. sin roll o. d., om skådespelare o. d.: ofrivilligt uppträda på ett sätt som icke överensstämmer med den roll vederbörande spelar (t. ex. gm att säga felaktiga repliker, komma av sig, brista i skratt på fel ställe o. d.); äv. bildl. (jfr 3). Han uppträdde som jultomte men föll ur rollen, när hans barn kände igen hans skor. Törneros Bref 2: 40 (c. 1823; bildl.). Sundblad Off. 75 (1894). Östergren (1936).
c) i uttr. stum roll, om roll i ett teaterstycke (l. en opera o. d.), vars innehavare icke har några repliker att framsäga (resp. något parti att sjunga). Norlind AMusH 702 (1921).
d) (tillf.) i utvidgad anv., om person som ett spiritistiskt medium framställer ss. talande gm sig vid en seans o. d. SDS 1901, nr 147, s. 2.
a) i fråga om uppträdande varigm ngn låtsas vara ngn annan l. förställer sig l. uppträder i ngn annans ställe o. d.; äv. (övergående i b), i fråga om uppträdande l. förhållande varigm ngn l. ngt visar sig från en viss sida l. visar vissa egenskaper o. d. Spela den oskyldiges roll. Han vet väl spela sin rull. Lind (1749); möjl. till 2. 2RARP 20: Bil. 56 (1760). En skrymtare kan .. mästerligen spela sin rôle, at ikläda sig Gudaktighetens sken. Rydén Pontoppidan 62 (1766). Man (ser) som oftast, at samma Person spelar ömsom båda roler (näml. ss. krypare o. översittare). Kellgren (SVS) 5: 256 (1793). Först är Vafthrudne den spörjande. Sedan ombytas rolerna, Oden frågar och Vafthrudne svarar. Wisén Oden 32 (1873). Han hade spelat den förlorade sonens roll, innan han blef den gödda kalf han nu var. Hedenstierna FruW 31 (1890). Ruin SjunknH 12 (1956). — jfr LEDAR-, MEDLAR-, PATRONESS-ROLL. — särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. av, betecknande vad ngn uppträder ss. l. egenskap som ngn l. ngt visar o. d.; särsk. (äv. med sakligt subj.) i sådana uttr. som spela l. uppbära (i sht förr äv. taga an) rollen av ngt l. ngn, uppträda ss. ngt l. ngn. Dessutom, rolln af kär ni löjligen tog an / Jemväl af era år beklagligtvis förnekas. Remmer Theat. 1: 7 (1814). Hvad begrepp skall man göra sig om en rådgifvare, som .. lånar sig till rolen af en ministre de la diète. Liljecrona RiksdKul. 24 (1840). Spela rolen af förtjust. Meurman (1847). Vi fingo för aftonen uppbära rôlen af danska ambassadörer. Ljunggren Resa 101 (1871). Aspen har väl då som nu spelat rollen av ett skogarnas ogräs. Almquist UpplVeg. 458 (1929). Form 1948, s. 1. särsk. (†) i uttr. gå ur rollen av ngt, icke längre uppträda ss. ngt. Knorring Cous. 3: 37 (1834).
b) om den (an)del i ett arbete l. en värksamhet l. en utveckling l. ett skeende l. ett system o. d., som ngn l. ngt har l. som tillfaller ngn l. ngt; uppgift, funktion; värv; ställning, position; ofta om den betydelse l. det inflytande som ngn l. ngt har gm sin plats i ett visst sammanhang l. gm sitt deltagande i en viss värksamhet o. d.; särsk. i sådana uttr. som spela (en) stor (l. liten) roll, ha stor (resp. liten) betydelse. Säfström Banquer. C 4 b (1753). Fruntimrens hufvudsakligaste rol, i samfundslefnaden, är att pryda Scenen. Wetterstedt ConvOrdb. 160 (1822). Femininum har i holländskan delvis öfvertagit neutrets roll. EHTegnér i 3SAH 6: 316 (1891). Intet är mer omstritt än den enskildes roll i historien. Höglund Branting 1: 7 (1928). Materialet i en barnleksak spelar inte så stor roll. Zetterström VärldHj. 75 (1942). Vitaminerna spela en oerhört stor roll inom såväl vår egen kropp som inom andra levande varelser. Bolin KemVerkst. 75 (1942). — jfr BI-, HUVUD-ROLL. — särsk.
α) i uttr. icke spela någon l. spela ingen (som helst) roll, sakna (all) betydelse, vara (alldeles) likgiltig l. betydelselös; oftast med sakligt subj. Nyström SvGeogr. 286 (1895). Det spelar ingen roll vad de säger. Johnson Här 30 (1935). Begriper du då inte att motivet inte spelar någon som helst roll? Lo-Johansson Förf. 28 (1957).
β) (†) i uttr. taga roll i ngt, fylla en funktion i ngt. Intet embetsverk, vore det ännu aldrig så routineradt, kan bestämma den rol som flottan har att taga i landets försvar. Samtiden 1874, s. 69.
c) [jfr b] i sådana uttr. som ngn l. ngt har spelat ut sin roll, ngns l. ngts roll är utspelad (förr äv. spelad), ngn l. ngt har fullgjort sin andel (i ngt); vanl. övergående i bet.: ngn l. ngt har förlorat sin betydelse l. sitt inflytande o. d., det är slut med ngn l. ngt, ngn l. ngt har haft sin tid. AdP 1789, s. 665. Ensam, glömd och öfvergifven .. utan pengar, utan vänner, utan humeur — min rôle är spelt. BrinkmArch. 2: 425 (1797). De dagblad, som redan funnos, hade till största delen spelat ut sin roll. Sturzen-Becker 1: 152 (1845, 1861). Sancta Maria är en kristlig romantisk opera — det är en forntid, som störtar tillsamman genom sin egen ihåliga tyngd, och kristendomens .. roll däri är redan till stor del utspelt, när stycket begynner. Den har långsamt, men säkert underminerat hedendomens grund. ZTopelius (1853) i Konstnärsbrev 1: 319. Efter detta händelserika halfår var .. (Esbjörn Djækns) roll utspelad, ty äfven för en fogde var hans syndaregister väl stort. Schück i 3SAH 26: 121 (1914). Redan i slutet av 1100-talet hade .. (Sigtuna) spelat ut sin ledande roll. SvGeogrÅb. 1931, s. 17. Hedin (kom) till det resultatet .. hösten 1867, .. att de gamla partierna spelat ut sin roll. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 161 (1947).
d) (†) i uttr. spela en besynnerlig roll med ngn, behandla ngn på ett egendomligt sätt. Lyckan hade sålunda med mig spelat en besynnerlig role. Ullman GrefvHänd. 67 (1782).
Ssgr (i allm. till 2): ROLL-ANALYS. teat. analys (se d. o. c) av en roll i syfte att klargöra motiven till o. bakgrunden för den diktade personens handlingar o. ord; äv. ss. ämne i teaterskola. Lektioner i svensk välläsning och rollanalys. Hellander Teaterorig. 66 (1900). Homén HforsTeatr. 3: 6 (1919). —
b) konkret(are): sammanfattande, dels om de roller som förekomma i ett teaterstycke o. d., dels om de artister som utföra rollerna; äv. om rollförteckning. I Söndags uppfördes .. ”Stugan vid Ugglesjön” .. med i vårt tycke bättre rollbesättning än (vid föregående tillfälle). ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 2. Rollbesättningen tyckes hafva varit större, än att truppen kunnat komma ut med den. Schück Shaksp. 1: 267 (1916). —
-BOK; pl. -böcker. (förr) teat. bok med uppgifter om vilka roller olika skådespelare o. d. kreerat o. om rollbesättningen i olika skådespel o. d. vid en viss teater. Dahlgren Theatr. VI (1866). Nordensvan SvTeat. 1: 305 (1917). —
(3 a) -DIKT. (i fackspr.) jfr -lyrik. Rolldikten Soldatgossen (av J. L. Runeberg). IllSvLittH 3: 472 (1956). —
-ENLIG. om skådespelares prestation(er) o. d.: som är i överensstämmelse med rollen. Stål TeatNih. 76 (1926). —
-FACK. [jfr t. rollenfach] teat. art av roller; grupp av roller av likartat slag (t. ex. komiska l. tragiska roller); särsk. om dylik art l. grupp av roller som en skådespelare har särskild förkärlek för l. särskilt lämpar sig för. Det komiska rollfacket. GHT 1895, nr 264, s. 3. —
-FRAMSTÄLLNING~020. jfr framställning I 1 b. Samspelet måste, liksom hvarje roll-framställning, vara en trogen spegelbild af lifvet. Josephson Teaterregie 19 (1892). —
-FÖRDELNING. fördelning (se d. o. 3) av rollerna i ett skådespel o. d. på olika skådespelare o. d.; äv. bildl. (motsv. roll, sbst.1 3). Det ligger .. i sakens natur, att Aktörer icke alltid kunna vara fullt oveldige hvad rollfördelningen beträffar, der de och Styrelsen vanligen ega rakt motsatta intressen. Lagerbjelke Theat. 18 (1834). VFl. 1938, s. 36 (bildl.). —
-FÖRTECKNING. teat. förteckning över rollerna i ett skådespel o. d., rollista; ofta om dylik förteckning som äv. innehåller uppgifter om vilka skådespelare o. d. som framställa de olika rollerna vid en viss föreställning l. en viss teater o. d. Strindberg NRik. 158 (1882). —
-GALLERI. bildl., om samtliga roller som framställts av en viss skådespelare o. d. (Då skådespelaren) varit en mycket användbar kraft går hans rollgalleri upp till många hundra nummer. SvD(A) 1929, nr 43, s. 9. —
-GIVARE. (†) skådespelare som framställer en roll, rollinnehavare. Strindberg TjqvS 2: 135 (1886). —
-HAVANDE, p. adj. (†) som innehar en roll i ett skådespel o. d.; anträffat bl. substantiverat: rollinnehavare. Ständigt ha de rolhafvandes opassligheter aflöst hvarandra. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. —
(3 a) -LEK. [jfr t. rollenspiel] psykol. barnlek vari barnen låtsas vara ngn l. ngt, låtslek, fiktionslek. Sandström (1948). 2SvUppslB (1952). —
(3 a) -LYRIK. (i fackspr.) om jaglyrik i vilken ”jag” icke åsyftar författaren utan en annan person i vars individualitet författaren sökt intränga. Wrangel Dikten 209 (1912). —
-PORTRÄTT.
1) porträtt av en skådespelare o. d. i en roll. AB 1898, nr 285, s. 3 (1892). särsk. (i fackspr.) bildl. (motsv. roll, sbst.1 3 a), om litterär framställning av en person i en viss roll. Amalia (i Sophie von Knorrings roman ”Cousinerna”) är ett idealiserat porträtt av henne själv, ett rollporträtt. IllSvLitt. 3: 410 (1956).
-POSE. pose (se pose, sbst.1 1) som en skådespelare o. d. intar när han framställer en viss roll. Norling Mänskl. 214 (1930). —
-SJUK. teat. (med klandrande innebörd) om skådespelare o. d.: som lider av rollsjuka. Stål Rep 42 (1925). —
-SJUKA. teat. (med klandrande innebörd) starkt begär hos en skådespelare o. d. att få framställa en viss roll l. att få spela huvudroller o. d. Hellander Teat. 27 (1898). —
-SKAPELSE. om rollframställning ss. alster av en skådespelares o. d. gestaltningsförmåga o. d., roll. AB 1901, nr 20, s. 2. (En porträttbyst) framställer Kristina Nilsson i en av hennes mest strålande rollskapelser som Margaretha i ”Faust”. SvD(A) 1932, nr 178, s. 7. —
-STUDIUM. teat. om en skådespelares studium av sin roll; rollanalys. Lektioner i deklamation och rollstudium. DN 1894, nr 9063 A, s. 3. —
(3 b) -UPPDELNING~020. särsk. om förhållandet att två personer ha åtagit sig var sin uppgift o. d. i ett visst sammanhang. SvD(A) 1932, nr 342, s. 5. —
-UPPFATTNING~020. (skådespelares l. regissörs o. d.) uppfattning av en roll (varpå rollgestaltning grundas). Stål TeatNih. 177 (1926). —
(1) -UTDELNING~020. teat. på teater o. d.: utdelning av roller till olika skådespelare o. d. Hellander Teat. 182 (1898). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content