publicerad: 1997
SUBSTANTIELL sub1stan(t)siäl4 l. 0104, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-nsiell 1889—1964. -ntiel 1633 (: substantielt, n.)—1906. -ntiell 1813 osv. -ntiäl 1800. -ntsiell 1889)
Etymologi
1) filos. som är l. har l. kännetecknas av l. hänför sig till en substans (se d. o. 1) l. ett väsen; ofta substantiverat. VStyckUplKantPhilos. 39 (1798). Det substantiela i universum är (enl. Epikuros) a) atomer, eviga, oföränderliga, fullkomligt täta, odelbara och osinnliga corpudeler, b) rummet. Boström 2: 43 (1838). Att viljan i alla djuriska väsen är det ursprungliga och substantiella. Rydberg FilosFörel. 2: 129 (1877). Wright Kaila MänsklKunsk. 253 (1939).
2) som är l. har l. innehåller l. kännetecknas av l. hänför sig till l. avser en substans (se d. o. 3); materiell, kroppslig, fysisk; verklig, reell; fysiskt l. materiellt inriktad, verklighetsinriktad; jfr 3, 5. Geijer MennH 144 (1841). Det är den skånska sommarnatten i allt dess breda och substantiella stämningslif jag i .. (Bäckahästens) tecken har velat hylla. Österling Bäckah. 7 (1909). (Balzacs) inbillning var oerhört substantiell, den gick icke ut på språkliga finesser och suggestiva liknelser, utan den såg ansikten, fysionomier, levnadsöden, händelser, uppträden. BonnierLittH 4: 184 (1930). Reglerna om bodelning förutsatte icke, att den egendom vari giftorätt skulle åtnjutas kunde substantiellt avgränsas från enskild egendom. 1NJA 1959, s. 163. En substantiell modell är något av en kopia av verkligheten i förminskat eller förstorat skick. Trampe o. Viberg Språkteori 29 (1972). — särsk. (†) om färgstoff: substantiv (se SUBSTANTIV, adj. 3). Westring SvLafv. 1: VII (1805). Berzelius Kemi 5: 714 (1828).
3) i pregnant anv. av 2, i fråga om födoämne: rik på näring, närande, kraftig, bastant; jfr 4. Pfeiffer (1837). Den sjuke erhåller de första dagarne endast mjölk, sedan bouillon så risgröt samt först sednare någon substantiellare föda. Hygiea 1841, s. 259. En substantiell måltid. IllSvOrdb. (1955).
4) [jfr 3] som gör skäl för benämningen, som är värd namnet, rejäl (se d. o. 1), ordentlig, verklig. (Det) är .. förståeligt, att ledningen (i LO) känner ett starkt behov av att nå fram till ett avtalsslut, vilket verkligen tillförsäkrar medlemmarna en substantiell förbättring. SvD 6⁄10 1970, s. 4.
5) i bildl. anv. av 2, 3: betydelsefull, viktig, väsentlig; äv.: mustig, kärnfull, kraftig; innehållsrik. Princens upfödzel i vår religion; hvilkedt ähr substantielt. AOxenstierna 8: 168 (1633). Den förtätade stämningen har krävt ett förtätat, substantiellt språk. Mjöberg Stilstud. 104 (1911). Det var en herre som talade mycket litet, men då han gjorde det var det alltid för att säga någonting exakt och substantiellt. Schildt Önskeresan 192 (1949). KyrkohÅ 1961, s. 297 (om kapitel i avhandling).
Spoiler title
Spoiler content