SUCCINAT suk1sina4t, förr äv. SUCKINAT, n.; best. -et; pl. = (Sundberg(1926; möjligen ämnesnamn) osv.) l. -er (Smith OrgKemi 119(1838) osv.).
Ordformer
(succ- 1871 osv. suck- 1925)
Etymologi
[jfr t. succinat, eng. o. fr. succinate; beteckningen föreslagen av Lavoisier år 1800; bildat till SUCCIN-med den i namn på salter vanliga ändelsen -at]
(i fackspr., i sht kem.) salt av bärnstenssyra. Dalin(1871). (Bärnstens)syrans salter kallas succinat. Kjellin 187(1927). Bärnstenssyrans salter heta succinater. Smith OrgKemi 119(1938). BraBöckLex.(1980).
