SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
THAI taj4, oböjl., r.
Ordformer
(förr äv. t-)
Etymologi
[jfr t., eng. thai, fr. thaï; av thaispråk thai, ss. adj.: oberoende, fri. — Jfr THAILÄNDARE, THAILÄNDSK]
1) tidigare benämning på folkgrupp i Sydöstasien som talar thaispråk; ss. förled i ssgr äv. om det av denna folkgrupp befolkade Thailand. Tai, thai (taifolken), är såväl det etnografiska som det .. inhemska namnet på den folkstam, hvilken utgör hufvudmassan af Siams innevånare. NF (1891).
2) om språk(familj) i Sydöstasien; särsk. om thailändska (se d. o. 2). Man kan på goda skäl antaga gemensamt ursprung för kinesiska, siamesiska (thai), birmanska och tibetanska. SpråkvSällskUpsF 19341936, s. 57. Thai är ett tonspråk med fem toner i standardspråket. NE (1995). Bumrungrad (på thai betyder det ”att hjälpa människor”) anses vara ett av de absolut bästa privata sjukhusen i Sydostasien. Expressen 25 ⁄ 5 2001, Res. s. 40.
Ssgr: (1) THAI-BOXNING. om (från Thailand härstammande) närstridsteknik l. (gren inom) kampsport. BraBöckLex. (1980). Jörgen Krut .. är sedan tidigare dubbel världsmästare i thaiboxning. DN 23 ⁄ 11 1997, s. C6.
(1) -FOLK. folkgrupp i Sydöstasien (som talar thaispråk). NF 15: 1303 (1891).
(1) -SIDEN. handvävt natursiden (från Thailand). DN 11 ⁄ 2 1968, Bil. s. 8.
(2) -SPRÅK. språk tillhörigt den sydöstasiatiska språkfamilj som omfattar thai, laotiska m. fl.; i pl. äv. (o. i sht) om språkfamiljen. Siamesiska språket bildar tills. med språken lao, ahom, shan, khamti m. fl. de s. k. taispråken. 2NF 25: 321 (1916).
Spoiler title