SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TIRLA tir3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. tirla; jfr dan. o. nor. dial. tirle, sjunga, drilla; jfr äv. lt. tierlieren, sjunga som en lärka; av ljudhärmande ursprung]
(numera mindre br.) tirra. Men mykket gladare begynner Lerkan siunga / Och tirlar ganska nätt med Silkes-lenan Tunga. Spegel GW 205 (1685). Östergren (1958).
Spoiler title
Spoiler content