publicerad: 2005
TJÅL ɟå4l, äv. (numera mindre br.) TJÅR ɟå4r, i bet. 1 m. ⁄ ⁄ ig., i bet. 2 o. 3 n.; best. -en resp. -et.
Ordformer
(tjål 1916 osv. tjår 1916 osv.)
Etymologi
(i vissa kretsar, vard.)
1) tjuv. Mjukare och smidigare fingrar har aldrig en tjuv haft att börja sitt yrke med, han var en gudabenådad tjår. Koch GudVV 1: 369 (1916). Den stackars fattia tjåren di vill setta in på slavarbete fast han ingenting har gjort. Koch GudVV 2: 153 (1916).
2) stöld. Ge mej en portion mat .. så ska ja erkänna ett bra tjål för er. Koch GudVV 2: 151 (1916). (Den unge biltjuven) har tagit sig själv i hand på att senaste ”tjålet” också skall vara det sista. DN(B) 11 ⁄ 1 1953, s. 10.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content