publicerad: 2006
TOKLIGEN l. TOKELIGEN l. TOKLIGA, adv.
Ordformer
(tokeligen 1738–1755. toklighen 1639. toocklighen 1591. tookliga 1640)
Etymologi
(†) på ett tokigt (se TOKIG 2 b γ) sätt; oriktigt, felaktigt. Höra Mässa, thett skal tu icke här förstå som een part toocklighen meena, att tu ordh frå ordh skall höra Mässan aff prästen. Ernhoffer Ench. 5 b (1591). Klädnan .. warder toklighen aff Silkesstickaren stickad, och anwänd til pråål. Schroderus Comenius 509 (1639). Möller (1755).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content