SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UBIKVITÄR ubik1vitä4r, adj.
Etymologi
[jfr t. ubiquitär, fr. ubiquitaire; till UBIKVITET]
(i fackspr.) om växt l. djur l. ämne: som finns l. är tillgänglig (nästan) överallt l. är allmänt spridd l. utbredd; jfr KOSMOPOLITISK slutet, UBIKVISIT. Sundberg Mikroorg. 150 (1895; om virus). Lera för bränning av vanligt tegel måste inom stora delar av Skåne betraktas som ubikvitär. SvGeogrÅb. 1937, s. 21.
Spoiler title
Spoiler content