SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UDD ud4, sbst.1, förr äv. UDDE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SthmSkotteb. 1541, s. 107 (: spetz vddar), osv.) ((†) -er G1R 17: 93 (1545), Karlson EBraheHem 132 (i handl. fr. c. 1672)).
Ordformer
(od c. 1585 (: nålz od). odd 1764. odde 1689. oden, sg. best. c. 1640. ud (w-, -dh) 1528 (: nålwd)1757 (: udband). udd (v-, w-) 1538 osv. uddar (v-, w-), pl. 1541 (: spetz vddar) osv. udde 1738 (: Nåls-udde)c. 1750 (: knifsudde). udde- (v-) i ssgr 1645 (: vddeknytning)1768 (: Uddesöm). udden (v-, w-), sg. best. 1541 osv. udder (v-, w-), pl. 1545c. 1672)
Etymologi
[fsv. udder; jfr d. odd, odde, fvn., nyisl. oddr, fsax., mlt., fht., t. ort, feng. ord; möjl. till en ieur. rot med bet.: sticka. — Jfr ORT, sbst.1–2, UDDA, adj., UDDE, sbst.3, UDDIG, adj.2]
1) spets (se SPETS, sbst.2 1) o. i anv. som ansluter sig härtill. (Lat.) Cuspis (sv.) vdd. VarRerV 35 (1538). — särsk.
a) spets (se SPETS, sbst.2 1 a) på ngt, i sht svärd l. spjut l. kniv l. verktyg l. nål l. penna o. d. Att han lather giöre ther på slotthet 1000 spetzer och ther till vddar och någre t:r pijll med. G1R 17: 92 (1545). Wackten .. satte uddarne af deras wärjor emot dem. Tegel E14 83 (1612). Synålar .. Udden bör vara långsluttande spetsig. Berg Handarb. 1 (1873). (K. XIV J. tryckte vid underskrifter) vanligen sönder uddarna på ett par tre gåspennor. De Geer Minn. 1: 61 (1892). Hästskosömmets delar voro lägg, udd och skalle. Levander DalBondek. 1: 272 (1943). — jfr ANKAR-, HÄLLEBARDS-, KNIVS-, NÅLS-, PIL-, SAX-, SPETS-, SPJUT-, TRE-UDD m. fl. — särsk. (†) i metonymisk anv., om blankt vapen, i sht i uttr. (med) udd och egg o. d., med stötande o. huggande vapen, (med) eld och udd, (med) eld o. svärd (jfr ELD 2), bjuda ngn udden (jfr 3; se BJUDA 21 b). RA I. 1: 445 (1545). At de båd’ Eld och Udd förnögde undergått. Frese Pass. 55 (1728). Ingen i det Hedniska Sverige troddes blifva säll efter döden, som ej föll för udd och egg. Dalin Hist. 1: 115 (1747). Rydberg KultFörel. 5: 303 (1887).
b) spets (se SPETS, sbst.2 1 b); särsk. om tagg l. pigg (i sht på växt); förr äv. om tagg o. d. (i sht gadd) hos djur. VadstÄTb. 124 (1587). At itt gemeent Kors hafwer åth minsto fyra Vddar, then ene Vdden står i Jorden. Kalff JUggla D 4 a (1649). Taggen, Gadden eller Udden är Biets egenteliga förswarsmedel. Fischerström 1: 719 (1779). Arma, Wapn, äro hwasza uddar, (Mucrones) som förswara örten mot djurens anfall. Brander NatH 49 (1785). (Hunden) var större och starkare än .. (vargarna) och hade ett med vassa uddar besatt halsband, som skyddade honom. Lagergren Minn. 1: 45 (1922). — jfr SKED-, SKYFFEL-, SLY-UDD m. fl.
c) [specialanv. av b] i sht i pl., om för prydnad avsedd, utskjutande l. nedhängande l. uppstickande tand l. tapp (se TAPP, sbst.1 3 c), vanl. ordnad i rad med andra mer l. mindre likadana tänder osv.; särsk. dels om ståndare (se d. o. 4 b) på krona, dels om knypplad l. virkad l. stickad l. sydd o. d. sådan udd på spets (se SPETS, sbst.4) l. udd (i bet. 4), spetsudd (se SPETS-UDD, sbst.2; jfr PICOT, SPETS, sbst.2 1 b ζ α'). Skurna, utsågade, klippta uddar. Ett handklähde, sydt rundt ikring medh swart tråå och Silke, medh bundne Udder uppå. Karlson EBraheHem 132 (i handl. fr. c. 1672). Uddarne i de äldre tiders kronor hafva .. förmodeligen icke varit annat än sinnebilder af svärd. 2VittAH 1: 379 (1786, 1789). Armébygnaden, bestående af en trästomme, öfverklädd med målad duk. Det hela är i form af ett stort tält, siradt af uddar med gyldene tofsar. TT 1873, s. 193. Öfver och under skaftknappen (på kalken) ett band af pålagda, bladlika uddar. MeddSlöjdF 1884, s. 76. Uddspetsar ha en rak kant och mönstret avslutas i uddar. Varulex. Beklädn. 269 (1945). — jfr SOLFJÄDER-, SPETS-UDD.
d) [specialanv. av b] om spets på l. stråle från (avbildad) himlakropp.
α) (numera bl. tillf.) om månens ”horn” (se d. o. 6 e). (Man frågade) om han sedt Månan, mot Norra eller Södra kanten, hwart ut som uddarne egendteligen wänt sig. Lagerbring HistLit. 69 (1748). Adlerbeth Buc. 67 (1807).
β) om spets hos stjärna (se STJÄRNA, sbst.1 2). Benzelius Anecd. 49 (1715). De röd-vita ränderna (på Malaysias flagga) är liksom stjärnans uddar 14 till antalet. NE 13: 1 (1994). — jfr STJÄRN-UDD.
γ) (†) stråle (se d. o. 2 a) från måne o. d.; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr STRÅLE 2 c α) Hvad är en Skönhets anlets-prakt / och udden af dess blick och ruset af dess smärta, / emot en dygdig Tankes magt / från Catos eller Sullys hjerta? LBÄ 39–41: 212 (1800). Stridens blinda lopp, / Som vid en dunkel skymt af månans uddar fördes. Adlerbeth Poët. 1: 209 (1802). Ljusets uddar. Lindegren 2: 199 (1806).
e) språkv. i bildl. anv., om början l. inledningen av ord l. stavelse; ss. förled i ssgrna UDD-LJUD, -LJUDANDE, -RIM, -RIMMA.
2) (†) om pik (se PIK, sbst.1 I 2) varmed man driver på dragdjur, pådrivningspik, oxpik. 1Sam. 13: 21 (Bib. 1541). De trötte oxarna, hwilcka gå .. sine tröge och långsamme steg, oachtad udden eller piskan som dem drifwer. Ehrenadler Tel. 499 (1723). Björkman (1889).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 e), i sht 1 a, om ngt som gm sin verkan o. d. liknar en udd (i bet. 1 a); särsk. om ngt som skadar l. sårar ngn l. är skarpt l. bitande o. d.; särsk. i uttr. rikta l. vända udden mot ngn l. ngt o. d. (jfr SPETS, sbst.2 2 c), spjärna (e)mot udden (se SPJÄRNA 3 slutet slutet), bjuda ngn udden (jfr 1 a slutet; se BJUDA 21 b). (Som barn led han förtryck av sina kamrater men blev slutligen) litet warm i kläderna och begynte på wända udden emot. Cavallin Herdam. 3: 207 (cit. fr. 1750). Måtte hämden .. förstå at dölja sit järn, tils udden är fästad på offrets bröst. Björn FörfYngl. 91 (1792). Är det ej att trycka orättvisans udd djupt in i unga lifliga Sinnen, som kanske alldrig skola förlora minnet och känslan deraf? LBÄ 25–26: 24 (1799). Du borde dock förstå. / Att fåfängt mot en vis olyckor udden rigta. CVAStrandberg 2: 384 (1865). Han (vill) icke slingra sig undan sanningens udd. Rudin 1Evigh. 2: 355 (1867, 1878). Corrêa d’Oliveiras nationalism är .. icke av det trångsinta, rasegoistiska slaget, som har udd riktad mot andra nationer. Hagberg Corrêa d’Oliveira Dikt. 18 (1933). — särsk.
a) (i sht i religiöst spr.) i uttr. dödens udd o. d., särsk.: synd (se d. o. 1). At synden kallas dödzens vdd, Ty genom syndena dräper han oss. FörsprBib. a 4 b (1541). Tu dödh, hwar är tin vdd? 1Kor. 15: 55 (Bib. 1541). Kristus kommer – världens ljus. / Dödens udd han bryter. Ps. 1986, 111: 3.
b) (numera mindre br.) i fråga om lidande l. plåga l. oro o. d.: styng (se STYNG, sbst.2 10) l. stick (se STICK, sbst.1 I 7) l. hugg o. d. Det är vår enskillda förlust, som ger vår sorg en ny udd. Höijer 4: 26 (1792). Den sjuke .. kan .. ej betaga qvalen .. sin skarpa udd. Wallin 1Pred. 3: 16 (c. 1830). Jag stod lik den som söker trycka inåt / sin längtans udd. Bring Dante 476 (1913). Goldman kände .. en liten udd av oro. Siwertz Varuh. 293 (1926). De personliga konflikterna få likväl ofta sin skärpa och sin smärtsamma udd av att deras innebörd är honom fördold. SvTeolKv. 1939, s. 63.
c) om (kärnpunkten l. skärpa l. vasshet o. d. i) angrepp i tal l. skrift l. om kritik l. anklagelser o. d.; anfall(svapen); äv. i uttr. spetsa sin udd mot ngn (se SPETSA, v.1 I 5); äv. om (ej alltför allvarligt menad) pik (se PIK, sbst.1 VII) l. snärt (se SNÄRT, sbst. 3) o. d. i yttrande l. utgörande yttrande l. underton o. d.; äv. om poäng (se d. o. II 4, IV) i satir l. skämt l. anekdot o. d.; särsk. i uttr. spetsa ironins udd (se SPETSA, v.1 I 3 a β α'). Skrifsättet, alltid rent, tydligt, bindande, nyttjar ofta skämtets udd, för att göra ett hastigare och säkrare intryck. Rosenstein 1: 100 (1787). Måtte man hos oss alldrig kunna klaga, att Censurens udd blifvit vänd mot de Författares arbeten, som varit kallade, att främja Uplysningen. LBÄ 21–22: 15 (1799). (Han hade) fått pröfva på kritikens udd. 2SAH 57: 119 (1880). Willermeyer såg ett ögonblick ut som någon sagt en vits den han inte riktigt fattade udden i. Carlsson MinB 93 (1912). Jag tror att alla stockholmare skulle behöva bo ett tag i en större stad, säger hon inte utan udd. DN 14/11 2004, s. B7.
d) om nerv (se d. o. 5 a) l. sting (se STING, sbst.1 6 f) o. d.; särsk. dels (i sht i fråga om sport) om nerv osv. som behövs för att uppnå ett framgångsrikt resultat, dels om sting l. skärpa (se SKÄRPA, sbst. 8 b) o. d. hos mat l. dryck l. ämne o. d. Man måste .. känna till de ämnen som sätta en viss ”udd” på en sådan blandning (till parfym). 2UB 7: 501 (1903). Laget har ingen udd framåt. PiteåT 26/5 1986, Bil. s. 4. Ett vin kan ha en bitter udd eller en udd av garvsyra. Eklöf Stevenson Vin 580 (1998). Ännu en bred mellanmjölksdeckare utan vare sig udd eller nerv. GbgP 14/6 2009, s. 12.
e) i sådana uttr. som bryta l. ta udden av ngt, (i efterhand försöka) dämpa l. mildra verkan av ngt; särsk.: (försöka) lätta upp pinsam stämning l. tystnad o. d.; släta över (se SLÄTA ÖVER 2) ngt; äv.: helt beröva ngt dess kraft l. verkan l. besegra ngt. (Gm bön kan du) afbryta lagsens skarpa udd, det är, wända ifrå dig den fördömelse, som de tio budorden innehålla. Borg Luther 2: 397 (1753). Blott konungen är stark, men på den andra sidan är magtens udd bruten. 2SAH 46: 21 (1870). Det var .. (den döde sonen) som förtog dödsplågorna deras udd, eftersom hon visste, att de förde henne till honom. Lagerlöf Länk. 245 (1894). Boström (gav) ett rektifieradt svar, som bröt udden af ryktet. Billing AntRiksd. 176 (1898). Kan denna utställning visa både bruksvärde och ”progressiv” form och därigenom bryta udden av en med rätt eller orätt framförd utländsk kritik så är det desto roligare. Form 1952, s. 88. Han .. hade uppenbarligen försökt ta udden av det pinsamma i situationen med hjälp av ett par glas whisky. Zetterholm Oannes 147 (1980).
4) [eg. specialanv. av 1 c; jfr motsv. anv. av SPETS, sbst.4, o. SPETS-UDD, sbst.2] för prydnad avsedd knypplad l. virkad l. stickad l. sydd o. d. spets (se SPETS, sbst.4) l. kant l. bård som är försedd med l. (huvudsakligen) består av uddar (i bet. 1 c); särsk. i uttr. udd och stad (se STAD, sbst.3 slutet); äv. allmännare, om spets osv. utan uddar; ofta i pl. (äv. i koll. anv.). BoupptSthm 1689, s. 162 b (1688). Att knyta en udd. Hagdahl Fråga 389 (1883). Kofta med uddar. Söderberg Förvill. 20 (1895). Lintyg av från början oblekt domestik, full av svarta noppor .. och med en udd av ganser kring halsen. Linder Tid. 59 (1924). — jfr SILKES-, SPETS-, SPRÅNGA-UDD.
Ssgr: A: (1 c, 4) UDD-BAND. (udd- 1757 osv. udde- 1689) band l. spets (se spets, sbst.4) med uddar; band som utgör udd (se udd, sbst.1 4); jfr -gans, -spets 2. Några al(nar) röda Uddeband. BoupptSthm 1689, s. 600 b.
(1 c) -BRODYR. broderad udd (se udd, sbst.1 4) l. uddspets (se d. o. 2). Benkläder med udd- och mellanbrodyr. SvD 7/12 1911, s. 6.
(1 b) -BRÄKEN. (bot.) om växten Polystichum aculeatum (Lin.) Roth. vars blad har taggiga kanter. Auerbach (1915).
(1 c) -BÅGE. särsk. (numera mindre br.) om taggbåge. Kapellet Villa Viciosa .. med arkader af hästsko- och uddbågar, som hvila på antikiserande kolonner. Sydow Lübke 232 (1868). Cannelin (1939).
(1 a) -FIN. som har fin (se fin, adj. II 2) spets; äv. bildl. (jfr udd, sbst.1 3 c); jfr -vass. Det rådde bister köld, luften glindrade af uddfina, kringsvärmande iskristaller. Hemberg ObanStig. 96 (1896). En uddfin, smått överlägsen ironi. HemJourn. 1930, nr 30, s. 6.
(1 c) -FORMIG. som har spetsig l. taggig form. Å alla de utklippta taggarna .. är broderi af samma färg som tyget omgifvet af ett svart uddformigt broderi. Portf. 1851, s. 48.
(1 c, 4) -GANS. (†) gans med uddar; gans som utgör udd (jfr -spets 2). I stället för spetsar kunna languetteuddar eller uddganzer användas. Freja 1874, s. 55. Langlet Husm. 906 (1884).
-JÄRN.
1) (†) till 1 a: järnspets på vapen; äv. i bild. Adlerbeth Æn. 190 (1811). (Jag besköts) af mångfaldigt verops pilar, / med ömkans uddjärn skodda. Bring Dante 142 (1913).
2) till 1 c: järn (se d. o. 5 b) l. redskap att göra uddar med. Björkman (1889).
(1 c, 4) -KANT. på textilföremål: kant av l. med uddar; kant som utgör udd; jfr -spets 2. En söt bomullskofta .. med muscher och uddkanter. FeminaMånMag. 1983, nr 1, s. 66.
(1 c, 4) -KANTAD, p. adj. om textilföremål: kantad med uddar l. uddspets (se d. o. 2). Blus med .. hålsömsbroderier och uddkantade manschetter. ICAKurir. 1983, nr 49, s. 12.
((1 c,) 4) -KNYTNING. (udd- 16711679. udde- 1645) (†) särsk. konkret, om knuten l. knypplad spets l. bård o. d. med uddar; knuten l. knypplad udd; jfr knyta, v. 5 (f slutet). 3 st Öhrnegåtzwahr medh häll kring om sydd och vddeknytning i endan. BoupptSthm 11/7 1645. BoupptSthm 1679, s. 176 a.
(1 e) -LJUD. språkv. om ljud (se ljud, sbst.1 2 d) som inleder ord l. stavelse; särsk. i förb. i uddljud, förr äv. i uddljudet, i början av ord l. morfem; jfr ljud, sbst.1 3, o. an-ljud, begynnelse-ljud, fram-ljud, ord-spets 2. Säve GutnUrk. 62 (1859). I uddljud framför vokal förekommer w som regel, motsvarande .. (riksspråkets) v, i de österdalska socknarna. Läffler Kons. 42 (1872). Schajas .. ombildn. av pajas med uddljudet från sjaskig m.fl. SO 2665 (2009). jfr stavelse-uddljud.
Ssg (numera bl. tillf.): uddljuds-rimmande, p. adj. allittererande; jfr udd-rimma. Uddljudsrimmande ord. Uppl. 2: 483 (1908).
(1 e) -LJUDANDE, p. adj. språkv. som utgör uddljud. Uddljudande h framför v har i Houtskär öfvergått till k, t. ex. kvă, hvad, kvīter, hvit. NF 4: 195 (1880).
-LÖS. (udd- 1749 osv. udde- 1672) särsk. dels till 1 a: som saknar vass udd l. spets l. egg o. d., trubbig, slö, dels till 1 b (i sht om växtdel): som saknar udd(ar) l. tagg(ar); äv. (o. i sht) bildl.: som är tandlös (se d. o. 1 b) l. saknar udd l. poäng l. skärpa o. d. (jfr udd, sbst.1 3 c). At stöta en falsk quart, mäd udde-lösan klinga. Lucidor (SVS) 274 (1672; uppl. 1977). En uddlös qvickhet. Polyfem III. 1: 3 (1810). Hylander NordKärlv. 2: 101 (1966; om växtfjäll). Lagen när det gäller restaurangers livsmedelshantering är uddlös. DN 6/8 1999, s. A5.
(1 c) -MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 5) med uddar. Freja 1886, s. 70. Solfningen (i rosengång) göres gruppvis i spets och bildar vid väfningen små udd- och rutmönster. 2NF 23: 896 (1915).
(1 b) -NATE. bot. om växten Potamogeton friesii Rupr. Nyman VäxtNatH 2: 386 (1868).
(1 e) -RIM. allitteration; jfr rim, sbst.2 2, o. begynnelse-rim 1, stav-rim 1. Bergstrand Vers. 16 (1879). Uddrim .. består däri, att samma eller likartade ljud börja två eller flera närstående starktoniga stavelser, t. ex. bygga och bo, gammal som gatan. 3NF 1: 564 (1923).
(1 e) -RIMMA. allitterera; jfr uddljuds-rimmande; numera vanl. i p. pr. Bergstrand Vers. 18 (1879).
(1 a) -SKARP. (numera mindre br.) jfr skarp, adj. 1, o. -vass. Uddskarpa broddstafvar. UpplFmT 1: 52 (1871). SAOL (1973).
(1 c) -SNITT. (i sht i fackspr.) kilsnitt (se d. o. 2). (Ett skåp) som var helt och hållet ornerat med rader av uddsnitt. Fatab. 1933, s. 300.
-SPETS.
1) (†) till 1 b, om spetsig bladtopp. Småbladen .. föga håriga, med tydlig, kort uddspets. Berlin Farm. 1: 611 (1849).
2) spets (se spets, sbst.4) med uddar (se udd, sbst.1 1 c) l. udd (se udd, sbst.1 4); jfr -gans, -kant, -knytning. 1 p(a)r (örngottsvar) aff Cammarduk med höga udspettssar emellan. BoupptRArk. 1671. Halsen är djupt ringad och kantas av en bred uddspets. Kulturen 1975, s. 90.
(1) -SPETSAD. särsk. (i sht i fackspr.) till 1 b: uddspetsig. Nyman HbBot. 355 (1858). Thomson Insect. 70 (1862; om skalbagges täckvingar). (Gråstarrens axfjäll är) kort uddspetsade med (grå)grön mittnerv. Hylander NordKärlv. 2: 72 (1966).
(1) -SPETSIG. särsk. (i sht i fackspr.) till 1 b: vars yttersta del är spetsig; jfr -spetsad. Hartman Fl. XVIII (1820). (Rävstarrens axfjäll är) äggrunda, långt uddspetsiga. Hylander NordKärlv. 2: 89 (1966).
(1 b) -SÅGAD, p. adj. (numera mindre br.) jfr såga, v.1 1 h δ, o. tagg-sågad. Till beskaffenheten äro tänderna olika, så att bladen kunna vara .. uddsågade .. då tänderna slutas med en smal udd. Hartman Fl. XXVII (1838). WoJ (1891).
(1 c) -SÖM. (udd- 1874 osv. udde- 1768) rosenlangett. Åhstrand Öl. 77 (1768).
(1) -VASS. (numera mindre br.) särsk. till 1 a, om föremål med udd: vars udd är spetsig (se d. o. II 1 a) l. vass (jfr -fin, -skarp); äv. (i sht till udd, sbst.1 1 b): som är försedd med spetsig(a) udd(ar) l. tagg(ar) o. d.; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr udd, sbst.1 3). Jag will migh i een galga föra. / Ther will iagh slätt ända mitt lijff, / Eller och mz thenna uddhuassa knijff. Rondeletius 98 (1614). Uddhwasza utspärrande fröhylsor. Fischerström 4: 283 (c. 1795). Han fick nu skörda frukterna af alla de uddhvassa qvickheter, som han under tvänne riksdagar med ohejdad påflugenhet strött omkring sig. Malmström Hist. 5: 457 (1877). Svedje såg att kindbenen stack uddvassa fram i moderns ansikte. Moberg Rid 298 (1941).
B (†): UDDE-BAND, -KNYTNING, -LÖS, -SÖM, se A.
Avledn.: UDDA, v. -ning. [jfr uddad] särsk. (numera bl. ngn gg) till 1 c: förse (föremål) med udd(ar); särsk. (o. i sht) i p. pf. (jfr uddad, adj.): som har försetts med udd(ar). VarRerV 43 (1538). (Eng.) To tag a lace, or a Point .. (sv.) udda en spetz. Serenius Hhh 4 a (1734). Hvita gardiner med uddade kappor. Ramsay Barnaår 2: 40 (1904). jfr sex-, skarp-, tre-uddad m. fl.
UDDAD, adj. [fsv. uddadher; delvis till udda, v.] (†) till 1 b, särsk. om växtdel: som har udd(ar) l. tagg(ar) l. flikar o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Wollimhaus Ind. (1652). (Ståndarknapparna) aflånge, uddade mot bägge ändarne. VetAH 1757, s. 237. Bladen motsatte, hjertlike och trubbigt uddade. Fischerström 1: 401 (1779). Himmelens eld / Bland molnens uddade remnor. Arfwidsson Oisian 1: 119 (1842).
Spoiler title
Spoiler content