SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UBIKVITET ubik1vite4t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. v-, -qui-, -qwi-)
Etymologi
[jfr t. ubiquität, eng. ubiquity, fr. ubiquité; av nylat. ubiquitas (gen. -tātis), till ubique, överallt, var som helst, eg.: där och, av ubi, där, o. que, och. — Jfr UBIKVISIT, UBIKVIST, UBIKVITÄR]
egenskapen l. förhållandet att finnas överallt. särsk.
1) teol. i fråga om luthersk nattvardslära, betecknande att Kristus äv. ss. människa är allestädes närvarande o. därigm verkligen närvarande i nattvarden. Sedan vpdichta the hurulunda the insluta Lekamen vthi Brödhet: Andre hafwa vptänckt een Omwändning, andre en Vbiqwitet eller Närwarelse på all Rum. Schroderus Os. III. 2: 90 (1635). Ubiquitet .. Så kallas, i teologien, Christi lekamens .. antagna närvarelse i nattvarden. Dalin (1855).
2) (i fackspr.) i utvidgad anv. egenskapen l. förhållandet att finnas l. vara tillgänglig (nästan) överallt l. vara allmänt spridd l. utbredd. Tuberkelbacillernas ubikvitet. NordMedArk. 1900, nr 30, s. 45. NE (1995; i fråga om råvarutillgång).
Ssg (till 1): UBIKVITETS-LÄRA(N). teol. lära(n) om Kristi ubikvitet. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 222 (1837).
Spoiler title