UNITARISK un1ita4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. unitarisk, t. unitarisch; jfr äv. eng. unitarian; till UNITARIE l. UNITARISM]
om ngt sakligt: som har avseende på l. utgår ifrån l. kännetecknar unitarism l. unitarie(r); särsk. dels (o. i sht) (relig. o. teol.) motsv. UNITARIE a, motsatt: trinitarisk, dels (om ä. förh.) i uttr. (den) unitariska teorin, om förklaringsmodell för de elektriska fenomenen i vilken elektricitet beskrivs som ett enda fluidum, motsatt: dualistisk (se d. o. 5); jfr UNITARISTISK. Under loppet af adertonde århundradet utbredde sig unitariska åsigter äfwen bland de andlige i England. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 509 (1837). Vid rationalismens i våra dagar så vidt sträckta utbredelse kunde man väl vänta att verlden ginge en unitarisk christendom till mötes. Geijer I. 5: 418 (1847). Franklin framställde 1756 den s. k. unitariska teorin. BonnierKL 3: 849 (1923). Wendela ingick 1904 giftermål med svenskamerikanaren Dellgren, predikant inom det unitariska samfundet. 3SAH XC. 2: 16 (1982).
