UTRERA ɯtre3ra2 l. OUTRERA ωtre3ra2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(out- 1761 osv. ut- 1839 osv.)
Etymologi
[av fr. outrer, avledn. av outre, adv. o. prep., vidare, utöver, av lat. ultra, ytterligare, mer (se ULTRA-)]
driva (ngt) till sin spets l. till det yttersta; överdriva; i sht i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.: som går till ytterlighet, överdriven. Linné Bref I. 6: 130(1761). Fröken Uggla har aldrig så mycket outrerat sitt spel som nu; hon ville visa, at hon var en parfaite actrice. GJEhrensvärd Dagb. 1: 163(1776). Hans aftondräkt var vidunderligt elegant, av det djärva, outrerade snitt som det krävs av en välväxt, mörkhyad gentleman att bära. Bergman LBrenn. 207(1928). Det man identifierade som den fördärvelsebringande nationalismen i nazismen var den utrerade, stortyska chauvinismen. Östling NazSensm. 72(2008).
