publicerad: 2015
urspårning
ur|spår·ning
substantiv
~en ~ar • till spåra ur
Singular | |
---|---|
en urspårning | obestämd form |
en urspårnings | obestämd form genitiv |
urspårningen | bestämd form |
urspårningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urspårningar | obestämd form |
urspårningars | obestämd form genitiv |
urspårningarna | bestämd form |
urspårningarnas | bestämd form genitiv |