publicerad: 2015
urstigning
ur|stig·ning
substantiv
~en ~ar 1ur stigning 1
Singular | |
---|---|
en urstigning | obestämd form |
en urstignings | obestämd form genitiv |
urstigningen | bestämd form |
urstigningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urstigningar | obestämd form |
urstigningars | obestämd form genitiv |
urstigningarna | bestämd form |
urstigningarnas | bestämd form genitiv |