publicerad: 2015
utropare
ut|rop·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑roparna • särsk. till utropa 3
Singular | |
---|---|
en utropare | obestämd form |
en utropares | obestämd form genitiv |
utroparen | bestämd form |
utroparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utropare | obestämd form |
utropares | obestämd form genitiv |
utroparna | bestämd form |
utroparnas | bestämd form genitiv |