publicerad: 2015
utrivning
ut|riv·ning
substantiv
~en ~ar 2riva 4
Singular | |
---|---|
en utrivning | obestämd form |
en utrivnings | obestämd form genitiv |
utrivningen | bestämd form |
utrivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utrivningar | obestämd form |
utrivningars | obestämd form genitiv |
utrivningarna | bestämd form |
utrivningarnas | bestämd form genitiv |