SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
van
1van adjektiv ~t ~a van vid ngt; ​en van seglare
Positiv
en van + substantiv
ett vant + substantiv
den/det/de vana + substantiv
den vane + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de vanare + substantiv
Superlativ
är vanast
den/det/de vanaste + substantiv
2van substantiv ~en ~er mest i pl.; ​en forn­nordisk gud
Singular
en vanobestämd form
en vansobestämd form genitiv
vanenbestämd form
vanensbestämd form genitiv
Plural
vanerobestämd form
vanersobestämd form genitiv
vanernabestämd form
vanernasbestämd form genitiv
3van [vän´] substantiv ~en ~ar stor täckt transport­bil
Singular
en vanobestämd form
en vansobestämd form genitiv
vanenbestämd form
vanensbestämd form genitiv
Plural
vanarobestämd form
vanarsobestämd form genitiv
vanarnabestämd form
vanarnasbestämd form genitiv