SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

vana

vana substantiv ~n vanor 1 vanligt, normalt handlings­sätt hos ngn; ​av gammal vana som veder­börande brukar2 knappast pl.; ​in­övad rutin, skicklighet​ – Alla sammansättn. med vane- hör till vana 1.

Singular
en vana	obestämd form
en vanas	obestämd form genitiv
vanan	bestämd form
vanans	bestämd form genitiv
Plural
vanor	obestämd form
vanors	obestämd form genitiv
vanorna	bestämd form
vanornas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  vampyrtänder subst.
1van adj.
2van subst.
3van subst.
  van- i sammansättningar
  vana subst.
  vanadin subst.
  vanadinstål subst.
  vanagud subst.
  vanart subst.
  vanartad adj.

  Till   alla ordböcker