publicerad: 2015
van
1van
adjektiv
~t ~a • van vid ngt; en van seglare
| Positiv | |
|---|---|
| en van + substantiv | |
| ett vant + substantiv | |
| den/det/de vana + substantiv | |
| den vane + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de vanare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är vanast | |
| den/det/de vanaste + substantiv |
2van
substantiv
~en ~er • mest i pl.; en fornnordisk gud
| Singular | |
|---|---|
| en van | obestämd form |
| en vans | obestämd form genitiv |
| vanen | bestämd form |
| vanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vaner | obestämd form |
| vaners | obestämd form genitiv |
| vanerna | bestämd form |
| vanernas | bestämd form genitiv |
3van
[vän´]
substantiv
~en ~ar • stor täckt transportbil
| Singular | |
|---|---|
| en van | obestämd form |
| en vans | obestämd form genitiv |
| vanen | bestämd form |
| vanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vanar | obestämd form |
| vanars | obestämd form genitiv |
| vanarna | bestämd form |
| vanarnas | bestämd form genitiv |


