publicerad: 2015
vindel
vindel
substantiv
~n vindlar • mest i pl.; slinga, sväng, skruvlinje
Singular | |
---|---|
en vindel | obestämd form |
en vindels | obestämd form genitiv |
vindeln | bestämd form |
vindelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindlar | obestämd form |
vindlars | obestämd form genitiv |
vindlarna | bestämd form |
vindlarnas | bestämd form genitiv |