publicerad: 2015
vindel
vindel
substantiv
~n vindlar • mest i pl.; slinga, sväng, skruvlinje
| Singular | |
|---|---|
| en vindel | obestämd form |
| en vindels | obestämd form genitiv |
| vindeln | bestämd form |
| vindelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vindlar | obestämd form |
| vindlars | obestämd form genitiv |
| vindlarna | bestämd form |
| vindlarnas | bestämd form genitiv |


