publicerad: 2015
vårvinter
vår|vinter
substantiv
~n ‑vintrar 1vår vinter
Singular | |
---|---|
en vårvinter | obestämd form |
en vårvinters | obestämd form genitiv |
vårvintern | bestämd form |
vårvinterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vårvintrar | obestämd form |
vårvintrars | obestämd form genitiv |
vårvintrarna | bestämd form |
vårvintrarnas | bestämd form genitiv |