publicerad: 2015
frigivning
fri|giv·ning
substantiv
~en ~ar • till frige ge
Singular | |
---|---|
en frigivning | obestämd form |
en frigivnings | obestämd form genitiv |
frigivningen | bestämd form |
frigivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frigivningar | obestämd form |
frigivningars | obestämd form genitiv |
frigivningarna | bestämd form |
frigivningarnas | bestämd form genitiv |