publicerad: 2015
förarga
för·arga
verb
~de ~t • göra arg
Finita former | |
---|---|
förargar | presens aktiv |
förargas | presens passiv |
förargade | preteritum aktiv |
förargades | preteritum passiv |
förarga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förarga | infinitiv aktiv |
att förargas | infinitiv passiv |
har/hade förargat | supinum aktiv |
har/hade förargats | supinum passiv |
Presens particip | |
förargande |
förarga sig
• bli argOrdform(er) förarga sig