publicerad: 2015
förirra
för·irra
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förirrar | presens aktiv |
förirrade | preteritum aktiv |
förirra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förirra | infinitiv aktiv |
har/hade förirrat | supinum aktiv |
Presens particip | |
förirrande | |
Perfekt particip | |
en förirrad + substantiv | |
ett förirrat + substantiv | |
den/det/de förirrade + substantiv |
förirra sig
• gå vilse, tappa orienteringenOrdform(er) förirra sig