publicerad: 2015
förivra
för·ivra
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förivrar | presens aktiv |
förivrade | preteritum aktiv |
förivra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förivra | infinitiv aktiv |
har/hade förivrat | supinum aktiv |
Presens particip | |
förivrande |
förivra sig
• vara alltför ivrigOrdform(er) förivra sig