publicerad: 2015
förständiga
för·ständ·iga
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ ålägga
Finita former | |
---|---|
förständigar | presens aktiv |
förständigas | presens passiv |
förständigade | preteritum aktiv |
förständigades | preteritum passiv |
förständiga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förständiga | infinitiv aktiv |
att förständigas | infinitiv passiv |
har/hade förständigat | supinum aktiv |
har/hade förständigats | supinum passiv |
Presens particip | |
förständigande | |
Perfekt particip | |
en förständigad + substantiv | |
ett förständigat + substantiv | |
den/det/de förständigade + substantiv |