publicerad: 2015
förstämma
för·stämma
verb
förstämde, förstämt, förstämd n. förstämt, pres. förstämmer, imper. förstäm • jfr förstämd 1,2
| Finita former | |
|---|---|
| förstämmer | presens aktiv |
| förstäms (förstämmes) | presens passiv |
| förstämde | preteritum aktiv |
| förstämdes | preteritum passiv |
| förstäm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förstämma | infinitiv aktiv |
| att förstämmas | infinitiv passiv |
| har/hade förstämt | supinum aktiv |
| har/hade förstämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förstämmande | |
| Perfekt particip | |
| en förstämd + substantiv | |
| ett förstämt + substantiv | |
| den/det/de förstämda + substantiv | |


