publicerad: 2015
harmonium
harm·oni·um
[‑o´ni‑]
substantiv
harmoniet harmonier • kammarorgel
Singular | |
---|---|
ett harmonium | obestämd form |
ett harmoniums | obestämd form genitiv |
harmoniet | bestämd form |
harmoniets | bestämd form genitiv |
Plural | |
harmonier | obestämd form |
harmoniers | obestämd form genitiv |
harmonierna | bestämd form |
harmoniernas | bestämd form genitiv |