publicerad: 2015
brottsoffer
brotts|offer
substantiv
‑offret; pl. ~, best. pl. ‑offren brott 1 offer
Singular | |
---|---|
ett brottsoffer | obestämd form |
ett brottsoffers | obestämd form genitiv |
brottsoffret | bestämd form |
brottsoffrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottsoffer | obestämd form |
brottsoffers | obestämd form genitiv |
brottsoffren | bestämd form |
brottsoffrens | bestämd form genitiv |