publicerad: 2015
ifrågasätta
i·fråga|sätta
verb
‑satte, ‑satt, ‑satt n. ‑satt, pres. ‑sätter 1 uttrycka tvivel på: ifrågasätta ngns kompetens el. (sällan) sätta ngns kompetens ifråga2 framföra som en möjlighet: ifrågasätta ngt el. sätta ngt ifråga
Finita former | |
---|---|
ifrågasätter | presens aktiv |
ifrågasätts (ifrågasättes) | presens passiv |
ifrågasatte | preteritum aktiv |
ifrågasattes | preteritum passiv |
ifrågasätt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ifrågasätta | infinitiv aktiv |
att ifrågasättas | infinitiv passiv |
har/hade ifrågasatt | supinum aktiv |
har/hade ifrågasatts | supinum passiv |
Presens particip | |
ifrågasättande | |
Perfekt particip | |
en ifrågasatt + substantiv | |
ett ifrågasatt + substantiv | |
den/det/de ifrågasatta + substantiv | |
den ifrågasatte + maskulint substantiv |