publicerad: 2015
ifrågakomma
i·fråga|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • kunna bli aktuell: ifrågakomma el. vanl. komma ifråga
| Finita former | |
|---|---|
| ifrågakommer | presens aktiv |
| ifrågakoms (ifrågakommes) | presens passiv |
| ifrågakom | preteritum aktiv |
| ifrågakoms | preteritum passiv |
| ifrågakom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ifrågakomma | infinitiv aktiv |
| att ifrågakommas | infinitiv passiv |
| har/hade ifrågakommit | supinum aktiv |
| har/hade ifrågakommits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ifrågakommande | |
| Perfekt particip | |
| en ifrågakommen + substantiv | |
| ett ifrågakommet + substantiv | |
| den/det/de ifrågakomna + substantiv | |


