publicerad: 2015
jäva
jäva
verb
~de ~t • anföra jäv mot; bestrida; vederlägga
Finita former | |
---|---|
jävar | presens aktiv |
jävas | presens passiv |
jävade | preteritum aktiv |
jävades | preteritum passiv |
jäva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att jäva | infinitiv aktiv |
att jävas | infinitiv passiv |
har/hade jävat | supinum aktiv |
har/hade jävats | supinum passiv |
Presens particip | |
jävande | |
Perfekt particip | |
en jävad + substantiv | |
ett jävat + substantiv | |
den/det/de jävade + substantiv |