publicerad: 2015
jävelskap
jävel·skap
hellre än djävel·skap
substantiv
~et el. ~en; pl. ~er • ⟨starkt vard.⟩ göra ngt på jävelskap göra ngt för att vålla skada
Singular | |
---|---|
ett jävelskap (en jävelskap, ett djävelskap, en djävelskap) | obestämd form |
ett jävelskaps (en jävelskaps, ett djävelskaps, en djävelskaps) | obestämd form genitiv |
jävelskapet (jävelskapen, djävelskapet, djävelskapen) | bestämd form |
jävelskapets (jävelskapens, djävelskapets, djävelskapens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
jävelskaper (djävelskaper) | obestämd form |
jävelskapers (djävelskapers) | obestämd form genitiv |
jävelskaperna (djävelskaperna) | bestämd form |
jävelskapernas (djävelskapernas) | bestämd form genitiv |