publicerad: 2015
defaitism
de·fait·ism
[‑fätis´m]
substantiv
~en • brist på motståndsvilja
Singular | |
---|---|
en defaitism | obestämd form |
en defaitisms | obestämd form genitiv |
defaitismen | bestämd form |
defaitismens | bestämd form genitiv |