publicerad: 2015
dialektik
dia·lekt·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • argumenterings- el. bevisningskonst; utvecklingsgång i form av tes, antites och syntes
Singular | |
---|---|
en dialektik | obestämd form |
en dialektiks | obestämd form genitiv |
dialektiken | bestämd form |
dialektikens | bestämd form genitiv |