SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
diss
1diss substantiv ~et; pl. ~ tonen d höjd med ett halvt ton­steg​ – Alla sammansättn. med diss- hör till 1diss.
Singular
ett dissobestämd form
ett dissobestämd form genitiv
dissetbestämd form
dissetsbestämd form genitiv
Plural
dissobestämd form
dissobestämd form genitiv
dissenbestämd form
dissensbestämd form genitiv
2diss substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ till dissa: ​både diss och hiss
Singular
en dissobestämd form
en dissobestämd form genitiv
dissenbestämd form
dissensbestämd form genitiv
Plural
dissarobestämd form
dissarsobestämd form genitiv
dissarnabestämd form
dissarnasbestämd form genitiv