publicerad: 2015
divergens
di·verg·ens
[‑vergen´s]
substantiv
~en ~er • till divergera
Singular | |
---|---|
en divergens | obestämd form |
en divergens | obestämd form genitiv |
divergensen | bestämd form |
divergensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
divergenser | obestämd form |
divergensers | obestämd form genitiv |
divergenserna | bestämd form |
divergensernas | bestämd form genitiv |