publicerad: 2015
divergera
di·verg·era
[‑verge´ra]
verb
~de ~t • gå isär, skilja sig åt; inte konvergera; vara skiljaktiga; jfr divergens: divergerande åsikter
Finita former | |
---|---|
divergerar | presens aktiv |
divergerade | preteritum aktiv |
divergera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att divergera | infinitiv aktiv |
har/hade divergerat | supinum aktiv |
Presens particip | |
divergerande | |
Perfekt particip | |
en divergerad + substantiv | |
ett divergerat + substantiv | |
den/det/de divergerade + substantiv |