publicerad: 2015
kliva
kliva
verb
klev, klivit, pres. kliver • gå med höga el. långa steg; stiga; klättra
Finita former | |
---|---|
kliver | presens aktiv |
klivs (klives) | presens passiv |
klev | preteritum aktiv |
klevs | preteritum passiv |
kliv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kliva | infinitiv aktiv |
att klivas | infinitiv passiv |
har/hade klivit | supinum aktiv |
har/hade klivits | supinum passiv |
Presens particip | |
klivande |