publicerad: 2015
antagonism
ant·ag·on·ism
[‑is´m]
substantiv
~en ~er • motsättning, fiendskap
Singular | |
---|---|
en antagonism | obestämd form |
en antagonisms | obestämd form genitiv |
antagonismen | bestämd form |
antagonismens | bestämd form genitiv |
Plural | |
antagonismer | obestämd form |
antagonismers | obestämd form genitiv |
antagonismerna | bestämd form |
antagonismernas | bestämd form genitiv |