publicerad: 2015
armering
arm·er·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. till armera 2
Singular | |
---|---|
en armering | obestämd form |
en armerings | obestämd form genitiv |
armeringen | bestämd form |
armeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
armeringar | obestämd form |
armeringars | obestämd form genitiv |
armeringarna | bestämd form |
armeringarnas | bestämd form genitiv |