publicerad: 2015
auktoritet
aukt·or·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • person med anseende för vederhäftighet; person med makt och myndighet
Singular | |
---|---|
en auktoritet | obestämd form |
en auktoritets | obestämd form genitiv |
auktoriteten | bestämd form |
auktoritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
auktoriteter | obestämd form |
auktoriteters | obestämd form genitiv |
auktoriteterna | bestämd form |
auktoriteternas | bestämd form genitiv |