publicerad: 2015
auktoritetsuppror
aukt·or·itets|upp·ror
substantiv
~et; pl. ~ auktoritet uppror
Singular | |
---|---|
ett auktoritetsuppror | obestämd form |
ett auktoritetsupprors | obestämd form genitiv |
auktoritetsupproret | bestämd form |
auktoritetsupprorets | bestämd form genitiv |
Plural | |
auktoritetsuppror | obestämd form |
auktoritetsupprors | obestämd form genitiv |
auktoritetsupproren | bestämd form |
auktoritetsupprorens | bestämd form genitiv |