planaplana
verb
~de ~t • göra slät; om motorfordon: glida på regnvåt vägbana; i hög fart lägga sig el. ligga horisontellt i vattenytan t.ex. om racerbåt| Finita former |
|---|
| planar | presens aktiv |
| planas | presens passiv |
| planade | preteritum aktiv |
| planades | preteritum passiv |
| plana | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att plana | infinitiv aktiv |
| att planas | infinitiv passiv |
| har/hade planat | supinum aktiv |
| har/hade planats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| planande |
plana av
• bli mera plan: vägen planade av el. avplanade| Infinita former |
|---|
| att plana av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avplanande |
plana ut
• utjämnas| Infinita former |
|---|
| att plana ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utplanande |
