publicerad: 2015
korrespondent
kor·re·spond·ent
[‑en´t]
substantiv
~en ~er • brevskrivare; medarbetare i tidning på annan ort än tidningens huvudort
Singular | |
---|---|
en korrespondent | obestämd form |
en korrespondents | obestämd form genitiv |
korrespondenten | bestämd form |
korrespondentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
korrespondenter | obestämd form |
korrespondenters | obestämd form genitiv |
korrespondenterna | bestämd form |
korrespondenternas | bestämd form genitiv |
SAOL