publicerad: 2015
flagga
1flagga
substantiv
~n flaggor • rektangulär duk som symboliserar en nation; äv. allmännare: den svenska flaggan
Singular | |
---|---|
en flagga | obestämd form |
en flaggas | obestämd form genitiv |
flaggan | bestämd form |
flaggans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flaggor | obestämd form |
flaggors | obestämd form genitiv |
flaggorna | bestämd form |
flaggornas | bestämd form genitiv |
2flagga
verb
~de ~t
Finita former | |
---|---|
flaggar | presens aktiv |
flaggas | presens passiv |
flaggade | preteritum aktiv |
flaggades | preteritum passiv |
flagga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flagga | infinitiv aktiv |
att flaggas | infinitiv passiv |
har/hade flaggat | supinum aktiv |
har/hade flaggats | supinum passiv |
Presens particip | |
flaggande |
flagga ut
• överföra till bekvämlighetsflagg: flagga ut el. (sällan) utflagga fartyget